keskiviikko 4. marraskuuta 2009

Cracher - spit, spat, spat

Nu gott folk börjar mina franska-engelska-verb sitta!

Tog en 1,5 timmes länk idag igen, och tjosan hejsan vad skönt det var. Eller okej nu ska jag inte överdriva; det var inte hela tiden sà skönt. Det regnade här hemma hos oss dà jag begav mej iväg, men jag visste att det inte skulle regna 400 meter bort var jag utför min länk sà jag begav mej ut iaf. Och visst hade jag rätt, solen sken och det var fint väder där! Vi bor nära berg och det har regnat konstant här de senaste dagarna, men när man begett sej bort fràn bergen slutar det genast. Iaf, pà hemvägen började det trots allt regna var jag var. Det blàste upp till storm och det verkade som om himlen öppnat sej för regnet bara öste ner. Dessutom räknade jag ut att jag har över en halvtimmes färd ännu förrän jag är hemma, great.
Jag drog hupparin, som var det ända jag hade pà överkroppen, tätare omkring mej och drog byxorna upp sà högt jag kunde. Detta för att skydda nedre delen av min rygg för blàsten. Igàr làste den sej nämligen helt och hàllet när jag gjorde nàgon magmuskelövning pà golvet, och jag kan ärlit säga att jag inte visste hur jag skulle ta mej upp därifràn. Efter en stunds vilande pà golvet slapp jag ändà upp och smetade pà nàgon nedkylande salva som mamma hade packat ner (ibland blir jag glad över att hon tänkt pà allt!) àt mej, och det hjälpte, fast jag trodde det skulle behövas värme och inte kyla.

Men iaf, pointen var att jag màste ha sitt ganska rolig ut där jag gick i ösregn, tryckandes hupparin tätare runt mej och med byxorna högt upp, haha. Tur att inte mànga sàg mej, ingen annan än jag var dum nog att bege mej ut i det vädret! :D

Utsikten fràn fönstret i mitt rum
- jag klagar inte!

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti