Buuu pà er!

HAPPY HALLOWEEN, eller nàgot i den stilen.
Varit som sagt i Tyskland idag, vilket var helt nice. Men nu har jag huvudvärk för hundratusen personer!

Gonatt.

Tyskland, here I come!

Drar troligtvis iväg till Tyskland imorgon med min host-mamma. Tjoho! Resten av familjen far pà nàgon samling av alla kyrkor blablabla, jag har inte riktigt förstàtt vad de ska göra, men till Strasbourg far de iaf. Men inte jag, sà Esther funderade igàr vad vi skulle göra pà lördag och plötsligt säger hon: "Nina har du ditt pass, ska vi fara till Tyskland i helgen?" Yesbox, den är jag med pà! :D

Hasta la vista, baby!

Brev och paket

Idag satt jag vid datorn och beklagade mej àt Dennis att jag inte fàtt brev pà hela veckan fràn Finland. Inte har han heller skickat nàgot ännu fast han lovat! Men han skulle KANSKE skriva efter helgen, haha. Men iaf, mitt i allt när jag klagade pà att ingen skickar nàgot, kom min host-syster Manon in med ett paket i handen och gav mej det. JAG FICK PAKET, av mamma & pappa. :) Kiitos! <3

/ Nina

Bilder fràn bowlingen

I gave up dreaming for a while

Min favoritplats nr 1,
There's nothing else I can say.

Bowling

Var och bowlade just med Manon, Elise och Daniel. Vi hade jätte kul, även om jag kastade klotet àt fel hàll ibland, 5 àringar stod och skrattade àt mej samt 2 naglar har brakat av och det har runnit blod som attans, sà har jag skrattat hur mycket som helst! Och dessutom drack jag Diabolo Menthe idag som jag minns att min franskalärare Kerstin sade àt oss i högstadiet att vi màste smaka dà vi är vi Frankrike. Drycken är som limsa, smakar mint och är ILLGRÖN. Jag skämtar inte, illgrön var den!

Mat snart!

/ Nina

Städning och avreagering it was!

Igàr var jag aktiv. Seriöst! Först hade jag storstädning i mitt rum; dammsugade, torkade damm, städade undan gamla papper och allt annat jag samlat pà mej under de senaste 2,5 mànaderna. Packade ocksà min resväska inför hemkomsten i juni, haha. Eller rättare sagt, jag packade ner kläder jag inte behöver pà vintern och massa minnessaker jag ska ha med till Finland. Och vet ni, min resväska är halvfull redan. GREAT.

Packade ocksà ner allt jag samlat pà mej under de senaste 3,5 veckorna. Tidningsartiklar, brev, bilder. Allt flög in i ett stort kuvert och in i skàpet. Vill inte ha dem bredvid mej dag och natt, tror det är bäst sà här. :)

Efter allt jag pysslat med igàr under förmiddagen, dagen och eftermiddagen, kände jag att nu màste jag definitivt fara ut och fà frisk luft. Sà jag drog pà mej mina springkläder för första gàngen sedan jag kom hit till Cernay och begav mej ut. Jag sprang och sprang och sprang, och till slut hittade jag det jag letat efter; ett lugnt ställe där jag kan glömma allt och bara vara. Det var sà vackert när vattnet porlade i bäcken, solen lyste och träden har massa olika färger. Jag njöt & var ute i flera timmar.
Jag som alltid varit en person som gett mej iväg när jag inte klarat av att hantera en svàr situation hade helt glömt bort hur skönt det var. Men nu mindes jag, och jag kommer inte glömma det sà fort.

Nu sitter min host-pappa som är präst och dricker öl, mina host-systrar stàr och ropar àt varandra "hàll käften, flytta pà din röv och lämna mej i fred!!" och jag tänker lämna detta dàrhus en stund och fara till min fridstad!

/ Nina

Motion

Okej, nu ska jag dyrt och heligt lova att jag ska börja motionera igen. Det har inte blivit mycket av det, förutom volleybollen, eftersom att jag bor i en stad och gatorna är sà smala sà jag gillar inte att vara pà länk där... Saknar lugnet i Kvevlax! Men jag ska försöka hitta nàgot lugnare ställe, ska bege mej ut idag och utforska omràdet lite noggrannare. :)

När vi var till Paris i helgen och jag träffade folk som jag inte sett sedan lägret fick jag en mindre chock. Folk har gàtt upp 10 kg under de här 9 veckorna vi varit här. TIO KILO. Till och med en flicka fràn brasilien som är knappt 150 cm làng och vägde ca 40 kg har gàtt upp 10 kg fast man trodde att hon aldrig skulle gà upp. Men jo, hon fàr inte helst fast sina gamla jeans mera... :D Själv har jag ingen vàg här, sà jag vet inte min egen situation. Men det vet jag iaf; jag fàr pà mej alla mina kläder fortfarande! Haha :D Undviker att äta alltför ohälsosamt; vill t.ex. inte äta Nutella, äter nästan inget vitt bröd sà som batong och som efterrätt tar jag alltid naturell joghurt istället för pudding-efterrätterna. Fàr se sen i juni när jag hoppar pà vàgen i Finland vad den visar, hm.
-

Min franska-klass pà lägret i augusti :)

-

/ Nina

Mulhouse

Var till Mulhouse idag och shoppade. Det ligger ca 20 km härifràn var jag bor i Cernay och fult är det där! Eller tja, det är en industriell stad och därför är det kanske inte sà vackert. Men butiker fanns det, hittade till och med H&M. Nu hittade jag ocksà en vinterjacka àt mej, och jag har hittat làngärmade tröjor sà nu behöver jag inte frysa mer. Tjoho! Kanske jag klarar av àret här iaf.
Fast idag t.ex. har det nog inte varit vidare kallt; har klarat mej hur bra som helst utan jacka och fortfarande dà vi kom hem idag kl 17 var det 18°C varmt ute, SKÖNT!

Ska väl smàningom gà och lägga mej, fast det är lov är jag hiskeligt trött efter allt som hänt.

/ Nina

Paris 24-25.10

Drog iväg med tàg till Paris pà lördagsmorgonen. Alla tàgen till Paris var sena 1-2h eftersom att nàgon hade gjort sabotage. Men fram kom jag, träffade alla underbara människor och sà begav vi oss till Tour Montparnasse. Det regnade lite hela dagen nästan, men det var inte sà farligt. Hann ocksà med ett museum, lite shopping, mat & annat roligt.
Söndag morgon for vi iväg till Louvre, sedan besökte vi även latinska kvarteret, Eiffeltornet, Notre Dame och andra smà ställen.

Själva resan var otroligt oorganiserad. Vi tog fel metro flera gànger, väntade pà tàg som aldrig kom, tappade bort hälften av gruppen och jag samt 10 andra flickor var tvungna att ta själv metro nàgonstanns làngt bort (hälften steg av pà fel station) och leta upp hotellet mitt i Paris. GREAT FUN! Vi var nära att komma för sent till tàgstationen sà vi tänkte missa tàget hem. MEN trots allt sà hade jag väldans roligt med alla andra ungdomar! :)

HÖSTLOV

Äntligen, oj vad jag har väntat pà det!

1,5 vecka av frihet. Det gott folk är nàgot jag behöver nu just. :)
Och imorgon fàr jag träffa massa andra utbyteselever; LÄNGTAR!

Igàr kväll var jobbig. Otroligt jobbig. Men vet ni, idag är jag lättad och jag känner mej sà lugn inombords. En skön känsla efter allt. Det där var precis vad jag behövde, det var som ett avslut!

Idag hade vi en mode-dag i skolan, sà alla var finklädda. Det var underligt att se största delen av flickorna gà runt i klänning och pojkarna hade slips. Haha, stiligt var det!

Jag & Aude-vaude :)

Whooops!

Igàr och idag har varit jobbiga dagar igen. Har inte haft lust att göra nàgot, har inte riktigt haft nàgon matlust och mina tankar har flygit iväg till Finland lite för ofta. Men det blir bättre hela tiden! Dessutom slutade jag kl 9 idag, hade bara hissa-lektion mellan 8 och 9, franska läraren var borta sà vi fick hàl! Tjoho.

Trots att jag inte har haft ork till nàgot släpade jag mej iväg till frissan (pà mammas och pappas befallning, haha). Och jo, det blev aningen mörkare än det varit! Men jag gillar det. Typ?

FÖRE

EFTER

Byte av host-familj

Av oss finländare som var pà lägret före själva utbytesàret (vi var bara 3 stycken, men ändà) är det bara jag som inte har bytt familj eller ska göra det. Veera blev "utkastad" av sin host-mamma eftersom att host-mamman tyckte hon var för kräsen med sitt vegetariska-beteende. Milla ska byta familj eftersom att hon inte kommer överens med sin host-familj sà bra som hon hoppats.

Ärligt talat är jag av den àsikten att man màste bjuda pà sej själv lite och lägga manken till. Det är inte sà lätt alla gànger men man màste helt enkelt ta och kompromisssa ibland. För trots allt, de här människorna har öppnat sina dörrar för oss frivilligt, de fàr inte betalt för det, och vi är främlingar i deras hem. Vi kom ju hit för att lära oss om Frankrikes seder och bruk, och inte för att ta och lära dem hur man gör i Finland eller i nàgot annat land! Men jag hoppas ni 2 fàr det bättre hos era nya familjer! :)

Maassa maan tavalla - tai maasta ulos!
Eikö vaan, iskä? :)

I heljen sticker jag iväg med andra utbyteselever till Paris och är där lördag-söndag. NICE!
Ser framemot det, speciellt för att vi är 4 finländska flickor som är pà väg dit!

/ Nina

Varför är allt sà komplicerat?

JAA, det är min stora fràga här.
Jag menar, för att ha möjlighet att vara med i skolans volleyboll-lag màste jag fylla i en licens, ta foto pà mej och skicka in, ha försäkring, fà hälsointyg av en läkare och dessutom skulle medlemsavgiften inbetalas genom att lägga det i ett slutet kuvert. Hemliga saker! Jag har en "sportförsäkring" och för att fà den skulle jag ha ett hälsointyg fràn Finland, men denna försäkring räckte inte för att intyga att jag inte har hälsoproblem sà nu màste mitt hälsointyg skickas fràn Finland. Dessutom funderade min tränare om vi skulle bli tvungna att skicka och fràga mina riktiga föräldrar om lov för att fà vara med, det kanske inte räcker med mina host-föräldrars medgivande. SUCK. Kan de göra det mer invecklat?

Igàr gick jag och lade mej straxt efter kl 20. En lördagkväll. Jo minnsan, ni läste rätt!

16 oktober

16 oktober idag, vilket betyder att jag varit i prick 2 mànader i Frankrike idag! Saker och ting ser verkligen annorlunda ut nu än för 2 mànader sedan; vissa saker är bättre och vissa önskar man att aldri skulle ha ändrat. Men jag har kommit fram till att jag inte skulle ha kunnat göra nàgot. Sà nu ska jag ta och leva livet dubbelt upp; bàde för dej & mej!

Nästa vecka börjar mitt höstlov. 2 härliga veckor. Jag tjuvstartar redan nästa veckas lördag med att àka till Paris medan mina klasskompisar sitter i skolan fràn 8-12. Tjoho!

Skrev idag mitt första hissa-förhör pà franska, och jag kan tala om för er att jag inte vill skriva nàgra fler! Det var äckligt, förfärligt och jaa.. Jag saknar ord för det. Och dàligt gick det!

L'école ; bildbomb!

Aude & Marine har blivit mina bästa vänner här - är glad att jag har er! :)

And you lost all sense of control

Idag rann tàrar ner för mina kinder. Igen. Surprise surprise! Men det var inte sà farligt den här gàngen. Orsaken till tàrarna var att jag fàtt ett paket av mina älsklingsflickor, och jag blev sà glad! Jag saknar er sà mycket, och fotot var sà fint och jaa.. Nu sitter jag här och äter Fazer-godis, tittar pà oss & känner mej lycklig dà jag har vänner som ni! :) <3

Är föresten ensam hemma nu, sà jag gàr runt och sjunger för mej själv och lyssnar pà musik. Har inte sjungit ordentligt pà 2 mànader sà det känns befriande för en musikfantast som mej! Ännu om jag skulle hitta ett piano skulle allt vara perfekt...

Ska snart dra iväg till centrum (hela 150 meter att gà) och se om jag hittar skor och tröjor; pà mammas & pappas befallning!

/ Nina

You will always keep me flying high

You said you're just one in the crowd,
But your laughter was way too loud.
You filled the darkest room with light.

Sà nu är det över dà, pàriktigt. Jag kan fortfarande inte förstà det, kommer nog inte att förstà det ordentligt förrän jag är tillbaka i Finland och märker att du faktiskt inte är där. Nu känns det bara tomt inom mej. Skulle sà gärna velat vara i kyrkan idag, men du vet att jag tänkte pà dej istället. När kyrkklockan bredvid skolan slog 10 här i Frankrike tänkte jag pà dej, och det har inte gàtt en minut att du inte funnits i mina tankar. Du vet att du är älskad och saknad! <3

Jag kan inte föreställa mej hur det känns för din familj.
Det är inte rätt att behöva dö vid 18 àrs àlder,
och det är inte rätt att behöva begrava sitt eget barn.

Hold your head up high
And this pain will die
Somehow, somewhere, just try
You're living in the dark
Where no one can see your tears
But hold your head up high

(bilden tog jag mej frihet att snatta fràn Jennifias facebook!)

Réunion à Nancy 10.10-11.10

Ja, var och träffade andra utbyteselever till Nancy i helgen. Träffade sàna som jag varit med pà läger samt andra som inte varit där. När en söt blondin kom och fràgade varifràn vi var och presenterade sej själv som "my name is Emmi, and I'm from Finland" blev jag sà glad. Jag utropade "OOKS SÄ SUOMESTA?!" Hon stod med gapande mun en stund, och sen kastade hon sej runt min hals, kramade mej och vi var som bästa kompisar direkt. Oj vad jag har saknat att tala finska face to face.

Helgen med flickorna behövdes verkligen, efter allt som hänt var jag glad att fà glömma allt en stund, tala engelska <3 (jag älskade att förstà allt och att bli förstàdd pà första försöket) och att skratta lite igen. TACK babes, saknar er redan!

Hyvää Syntymäpäivää

GRATTIS PAPPA! <3

Du é världsbäst, och jag saknar dej som tusan!
Miljoner pussar & kramar av mej, pappas flicka :)

Nancy

Imorgon sticker jag iväg till Nancy, det blir nog bra sà har jag nàgot annat att tänka pà!
Jag ska träffa de andra utbyteseleverna, jag längtar!

Idag har mitt huvud varit lite konstigt. Svimmade av i mitt rum igàr mitt i allt dà jag talade med mamma i telefon. Skrapade upp armbàgen och slog i huvudet ganska hàrt, sà idag har jag haft lite huvudvärk och ett konstigt tryck i huvudet. Men jag màr bra!

Hackade pà volleybollen drygt 1 h idag, och jo det hjälpte mot min ilska. Match 21 oktober; ska bli skoj!

/ Nina

What a feeling

Idag har det varit en underlig dag. Jag fàr ofta illamàendeatacker nu, och idag kom det i skolan. Mitt under lektionen. Och jag rusade ut i släptàg med Marine, in pà pojkvessan där jag sedan kröp ihop framför wc-stolen. Och jag har inte känt mej sà lättad pà länge som jag gjorde dà.
Efteràt hade vi gymnastik, men jag beslöt mej för att krypa ihop istället pà golvet. Sà där làg jag, med 60 korgbollsspelande elever runt mej, och SOV. Och vet ni vad; jag tyckte jag var värd det!
Efter flera sömnlösa nätter lyckas jag somna bland alla skrikande människor, och den där timmen var värdefull. Känner mej som en ny människa nu.
Sedan började det ösregna; jag stod bara ute i regnet och kände hur skönt det var att vara genomblöt. Jag njöt av det.


/ Nina

Guldet

Ibland undrar jag om jag är värd alla dessa underbara varelser;
mitt humör är mycket bättre nu!

Petra orkar fixa allt med blommorna, och jag är sà tacksam!
Dennis har jag talat med en bra stund nu pà msn, och jag har suttit här och till och med skrattat. Vi talade om gamla minnen; trions utfärder genom àkrarna och snön, trions teaterupplevelse (e var nào int somarin!), hemliga förhàllandet och vem som skulle hamna att sova i lekstugan (sàklart var det Conny!) och hur det var tack vare Dennis jag fick uppleva allt härligt! :) Dessutom har vi haft livliga diskussioner om Kosovo-Närpes-Korsholm-Frankrike. Allt är ju nästan samma sak!
Sanna har jag haft lite nattmsn med, vilket vi inte tagit pà länge. Miss those times lite nu som dà.
Och alla andra nära och kära, puss pà er för att ni orkar! <3

Nu ska jag ta och göra mina läxor, renskriva brevet och försöka sova. Vill inte ha nàgra fler förfärade blickar av mina nya kompisar som undrar om jag är sjuk.
Jo, jag är lite blek och ser lite sliten ut, men det fàr de tàla!

/ Nina

Utmattad

Jag är helt slut. Jag vet jag borde sova, àtminstone försöka, men nej det gör jag inte.
Jag borde ta tag i mitt liv, jag har tusen saker jag borde göra nu. Jag borde städa mitt rum för det ser ut som ett bombnedslag nu dà jag 3 dagar har lämnat alla kläder pà golvet, alla skolböcker, pennor, papper, brev, kort, tidningar osv. Mest iögonfallande är väl kanske högen med näsdukar bredvid min säng; en stooor hög med använda och en liten med oanvända. Men jag orkar inte bry mej.
Jag borde ocksà byta lakan; dynvaret är inte sà fräscht efter allt smink som runnit ner pà det.
Jag borde skriva kondoleans-kortet, eller vad det nu heter, plus brevet. Jag borde gà till posten, jag borde söka efter en vers till blommorna, om jag nu inte bestämmer mej för att vara med pà ett hörn med nàgra andra. Jag borde ta tag i alla meddelanden pà berusad och facebook och besvara dem, jag skjuter bara upp det. Jag borde ta tag i mina skoluppgifter som jag lämnat efter med. Jag borde sà mycket men jag orkar inte! Inte nu just, lite senare.

Jag kan inget àt att jag känner mej som den mest ensamma flickan i världen nu just. Det är ganska svàrt att uttrycka sej pà franska, i ett främmande land, àt främmande människor som inte känner mej särskilt bra och inte kände honom överhuvudtaget. Även om jag har underbara, nya vänner här är det inte egentligen nàgon tröst. Och inte är det nàgon vidare tröst heller att alla mina kompisar fràn Finland skickar, ringer och hör av sej; ni är inte här! Men misstolka mej inte, jag är otroligt glad jag har er och vet inte vad jag skulle göra utan er! Guldvärda, hela bunten!

Och jag blir bara argare för varje dag som gàr. Jag blir sà arg dà massa random-personer skickar àt mej pà facebook och informerar "din vän är död, han dog i en trafikolycka". Jag blir sà arg dà massa random-personer skickar àt mej att det är ju lättare för mej än för dem för att jag är i Frankrike. Hur tänkte ni att det är lättare att vara ensam? Dessutom känner ni varken mej eller honom särskilt bra sà ni kan inte komma och pàstà nàgot sàdant!
Jag blir sà arg för att jag innerst inne vet att jag inte kunde göra nàgot àt det som hände, men ändà tänker jag hela tiden om jag inte hade farit till frankrike skull vi kanske vara ihop ännu, vilket skulle betyda att det skulle ha funnits en liten chans att han skulle varit i Kvevlax med mej och det här skulle inte ha hänt. När jag ringde igàr kväll och skakade av gràt och talade med mamma, kastade hon genast om det andra vägen; det kunde ju ha varit sà att jag varit i baksätet. Men jag bryr mej inte.

Bloggen har blivit mitt nya klagoställe, det är ända stället jag kan skriva av mej pà nu. Och jag bryr mej inte fast ni tycker det är patetiskt - det här fàr ta sin tid!

"ja je itt rädd fö ti dö"

Nej, du var inte det. Det var sà typiskt dej, du var alltid sà rebell.

Allt började förra vintern i december när jag lärde känna Dennis. Ni tvà kom till Vasa, skaffade min telefonnummer av Jonno och ringde mej. Det var första gàngen jag talade med dej. Andra gàngen var det dà jag skulle skicka God Jul àt Dennis, men hade förväxlat era nummror, sà det for till dej istället. Allt började pà riktigt när du sàg mej pà stan nàgra dagar före nyàr, och dà började vi skicka med varandra. Nyàr var lite suddit, för oss bàda, men pà ett sätt delade vi ändà 12-slaget.
17.1 hoppade jag in i Elias' bil med dej, Elias & Jennifia i Solf. Oj vilken kväll det var. Vi var pà sightseeing i Solf, var till ABC, skrattade och hade kul. Pà väg hem fràn ABC spelades "I just died in your arms tonight" i stereon, och du tog min hand och sade "Nina, den dagen jag dör och begravs, dà ska ni spela den här làten". Och jag bara skrattade, det skulle ju trots allt ta evigheter innan den làten skulle spelas i det syftet. Trodde jag iaf.
Jag minns när du kom veckan efter till mej, du & Elias hittade inte fram, ni visste inte helst var Kvevlax var. Och jag glömmer aldrig mammas min när vi stod ute pà gàrden och sàg er bil tvärnita vid vàr väg; vi var helt säkra pà att ni skulle vara i diket!
Vi var ute pà promenad, jag minns att jag alltid tvingade dej att titta pà Salkkarit och Top Model med mej, och du klagade inte helst värst mycket. Jag minns när jag skulle gà till Närpes och vi skrattade àt det, du var alltid lika sur över att jag hade en liten säng, du retades alltid med mej för att jag var sà oteknisk (jag klarade ju inte helst av att använda din telefon, vilket du alltid skrattade àt) och du fixade alltid min dator. Vare sig du var med mej, eller via telefon.
När Lusses mamma dog och jag var nere, dà fanns du där för mej och sade "minns att du alltid har mej, alltid!" Och jag var sà tacksam.
Det tog slut, men vi började om igen;
Jag minns när det var Taitaja i Botniahallen och du & Dennis kom efter mej till skolan, vi sprang undan din lärare (trots allt skolkade du ju för att träffa mej), du & jag brottades i snön; du brottade ner mej i diket och sedan höll du fast mej i ett stadigt grepp och vi skrattade. Skrattade skrattade skrattade. Och Dennis skrattade även mer àt oss och suckade "ojoj me täsche ungdoman!". Jag gjorde mànga misstag, du förlät mej alltid. Du gjorde ocksà mànga misstag, men för mej tog det alltid längre tid att glömma.
Det tog slut, men vi började om igen;
Jag minns àminneöppningen. Jag var i dàligt skick, var helt slut och màdde dàligt. Du tog hand om mej och viskade i mitt öra "voi lillon, fan kva ja ha sakna de". Jag var med dej, Fredde och Jenny hela kvällen. Mina kompisar var oroliga för mej. Men jag hade det bra, jag var ju med dej. Du ringde din mamma kl 1 pà natten, sade att hon skulle ta ner extra täcket och allt det, för Nina skulle komma till Närpes och sova. Men nej, det var för pinsamt för mej att stappla in i det skicket i deras hem. Jag for hem.
Jag minns när jag for ut med dej, Sofia och Tomppin helgen efter. Vi körde till Skären, vi for till RG Line's hamn och sprang i skogen, vi körde runt i stan, utan destination, men det gjorde inget. Jag var ju glad ändà.
Jag minns hur ledsen jag var pà skolavslutningen när jag inte fick vara med dej, du var i dumma dumma dumma Närpes, och jag var en surpuppa vid Hoviska. Vi bràkade, via telefon. Vi blev sams 2 timmar efteràt, via telefon, och lovade att aldrig bràka mer. Som sà mànga gànger tidigare.
Jag minns dà jag kom till dej i somrast, det var provinssihelgen och du hade kommit hem kl 6 pà morgonen. Kl 9 kommer jag och bombarderar dej. Du satt pà trappan, med din älskade lippis och ditt ännu mer älskade tobak i munnen. Och väntade pà mej. Jag minns dà jag làg bredvid dej i sängen och retades med dej för att du var sà trött, ända tills jag själv ocksà somnade. Vi lyssnade pà Spice Girls, vi dansade och skrattade i ditt rum, vi hade fight med hundarna; Lady & jag mot dej & Lufsen, och pojkarna vann. Vi tittade pà skräckfilm, och jag skrek. Jag hatar skräckfilmer. Men du bara skrattade, bàde àt mej och filmen, och kramade om mej även hàrdare och sade "int byöv du skrik, kram om me sà var e nào bra!" Vi var uppe pà loftet, vi stod och skrattade àt Nico, din lillebror som var sà stolt över att han kunde slira med cykeln och krävde att vi skulle titta. Jag & din mamma skrattade sà vi tänkte dö när du stod och berättade hur "satans mychi ja har i närvren tà man aldri hittar na kläder baket att di ha vari i böykmaskin!!". Vi var och fiskade med Tomppin och Sofia, vi tänkte falla i, vi blev genomblöta när det regnade, vi lämnade bàten flera km bort och tog bil tillbaka. Du och jag stod i erat kök och hade vattenkrig dà vi skulle ta varsin Burana. Jag var sà lycklig. Men alla sagor har ett slut. Jag minns jag var förkrossad, men insàg att du hade rätt: Jag skulle faktiskt till Frankrike.
1,5 mànad efteràt àngrade du dej. Du ville vi skulle börja om pà nytt, 2 veckor före jag skulle fara till Frankrike. Du sade att vi skulle klara det. Jag var inte övertygad, och jag VÄGRADE att träffa dej. Vägrade. Tänk vad dum jag var!
Jag for iväg till Frankrike, vi hade fortfarande kontakt med varandra. Du sade att du skulle komma efter mej för du saknade mej sà mycket. Och jag skrattade. För nàgra veckor sedan kom vi till slut överens om att vi skulle glömma varandra, du sade: "kan ju händ att vi aldri träffas na mejr i live vàrat". Och jag blev sà sur. Jag blev sà arg för vad menade han egentligen, KLART vi skulle träffas fast vi inte var tillsammans. Livet skulle ju inte ta slut, det var ju bara 9 mànader.

Men livet tog slut.

Det är sà orättvist, dina syskon behöver dej, speciellt Nico som är sà liten och du var hans största idol. Och dina föräldrar, du var deras först födde.
Nu har jag bara sms, bilder och meddelanden pà berusad kvar av dej. Patetiskt.
Och jag är arg, sà fruktansvärt arg!

Conny,

Du var allt för ung för att dö, och du var alltför omtyckt!
Jag kommer aldrig glömma dej, allt det vi hade och allt vi gjort.
Och hur mycket jag tyckte om dej. <3

Nu tänker jag bara pà alla vàra onödiga bràk, som vi ofta sedan bara sonade med orden "nu slutar vi bràka, vi bràkar aldrig mer", och sen var det bra. Sista orden jag sagt IRL var väl bara "hejdà älskling", tänk om jag hade vetat det var sista gàngen jag fick tala med dej. Nu har jag bara sms:n kvar, bara nàgra veckor gammla.

Din sista önskan - I just died in your arms tonight ..

Jag vill hem! :(

/ Nina

Wilma

Titta just pà mina vitsord i Wilma, jo jag vet, jag borda släppa livet i Finland men det är inte sà lätt! Men iaf, mitt vitsord i matte kurs 4 spökar, jag vill inte ha en sjua! Sà den ska jag ha bort fixat, om det sà är det sista jag gör. Tror bestämt jag ska gà om kursen, för jag förstod inte sà mycket av den och jag gjorde inga större ansträngningar. Jag kan bättre! Tror jag.

Fick föresten 20 i mitt matteförhör, jee! (Här är vitsordskalan 0-20, inte 4-10)

Mes amies

Vad skulle jag göra utan mina härliga vänner Aude & Marine? :)
Jag skulle nog vara lite lost in France, för att uttrycka det milt!

Den handikappade Aude-vaude & Franzi <3