Om exakt 5 veckor är jag hemma. Har redan börjat förbereda mej psykiskt, för jag tror det är den delen som kommer vara svårast. Före jag for iväg blev jag förvarnad om att jag kanske kommer att lida av kulturchock den första tiden i mitt host-land, och när jag tänker tillbaka kan jag ärligt säga att jag nog led av kulturchock en tid, drygt en månad skulle jag väl kunna påstå. Men jag blev också förvarnad om att kulturchocken när man kommer tillbaka till hemlandet ofta är starkare än den första. När man far iväg till ett annat land är man beredd på att det kommer att vara annorlunda, men när man kommer hem vill man att allt ska vara som förr. Också jag. Men det kommer det nog inte vara, mycket har ändrats och det vet jag också själv innerst inne, även om jag inte skulle vilja erkänna det.
Mitt liv här har ju blivit min vardag, det är det här som har blivit mitt "nya" liv. Ett liv i Frankrike verkar ändå vara mycket intressantare än den gråa och trista vardagen i Korsholm, även om jag vet nu av egen erfarenhet att så är inte fallet alla gånger. Jag är varken lyckligare eller sorgsnare här, det är bara så annorlunda att det fortfarande också i mina ögon verkar exotiskt ibland. Det har helt enkelt blivit mitt andra hem där jag också fått chansen att visa upp den delen av Nina Maria som ni inte fått uppleva i Korsholm.
Jag blir varje dag frågad i skolan samma fråga: "Kommer det inte kännas konstigt när du kommer hem?" - och jo, det kommer kännas fruktansvärt konstigt men nu just vill jag inte helst tänka på det. För nu ska jag njuta av mina återstående 5 veckor på franskt territorium!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti